Besviken på EMD i vitt och Ugglas är skitsnygg

På SVT:s hemsida står det att läsa att EMD kommer byta ut den svarta fracken och höga hatten mot en vit i kvällens final i Melodifestivalen.

Nu blir jag väldigt besviken. Ville se ett djupare budskap i låten, en slags kritik mot finanskrisen och konservativa kapitalister som skakar oss. Då passar inte vitt.

För är inte en kostymering som påminner om kapitalisterna på Wall Street under den omtalade finanskrisen på 1930-talet perfekt tillsammans med en titel som "Baby Goodbye" och det egoistiska i texten. Ekonomisk historia i Schlagertappning.

Jag älskar Caroline af Ugglas. Hon framträder i Aftonbladet idag och är ledsen över näthatet där hon utpekas som äcklig. Har verkligen inte folk annat att göra än att hata folk för utseenden. Caroline är snygg, spontan, varm, humoristisk och säregen. Sådant behöver vi mer av. Sådant vill jag hylla.

"Att blogga är som att runka"

Igår satt jag och diskuterade att blogga och att göra en logga tillsammans med vännen Fredrik. Detta kom vi fram till.



1) Att blogga är som att runka. Det hade en föreläsare han hade i USA sagt. Jag instämmer. Om man distanserar sig lite, upptäcker man att det är ett grundläggande behov som skall tillfredställas, dvs att synas, och det sker i ensamhet. Sällan är det någons "runkande" som får större genomslag i andra medier, om personen redan inte gjort sig känd genom de sk. "gammelmedierna". Den korta tiden en genomsnittlig nu-skall-jag-dricka-en-cafe latte-bloggares tid rampljuset får ses som jämförbart med att någon smygkollat in genom ens fönster under den intima aktiviteten, och man inte vetat om det. De bloggar som kan överleva är förmodligen de med substans (tveksamt om denna har det) där t.ex. initierade personer skriver om områden som hardcore punk eller nitiskt gräver upp orättvisor och tveksamheter.

2) Apropå loggor tycker jag de används lite slafsigt. Det har blivit en slags hysteri kring att alla möjliga skall förnya sin logga. Speciellt om en verksamhet hamnat i klistret och fått kriskommunicera i flera månader för att inte totalt gå under opinionsmässigt och ekonomiskt. Lösning = ny logga och varumärke.

Motsvarigheten till detta hittar vi i fängelsemiljö, där personer som begått grova brott vilka renderat mycket hårda straff och blivit uppmärksammade i medierna, byter namn när de kommer ut från finkan. Exempelvis Juha Valjakkala som nu heter Nikita Joakim Fouganthine och Tony Olsson som numera går under namnet Tony Åke Byström. Vem kommer inte ihåg spionen Stig Bergling som vips blev Eugen Sandberg. En enkel slutsats: eftersom varje person nu anses skall vara ett varumärke, gör du bort dig totalt, byt namn (logga) och branda om dig.

Jag fattar inte Skugge, därför finns jag.

Idag roar jag mig med att läsa på Newsmill. Ett ämne och två artiklar fångar mitt intresse.

Ämnet för dagen är Linda Skugges skilsmässa, och den första artikeln är skriven av Gudrun Schyman. Sens moralen i den artikeln verkar vara "jag hade rätt", som en replik på att F! problematiserade kärnfamiljen, och att den kunde se ut lite hur som helt idag, samt fick kritik av Skugge för det.

Då replikerar Skugge med en konstig artikel där hon säger sig ha varit gift med en karl i 14 år och fått ta allt ansvar själv. Därför tror hon inte på äktenskapet längre utan det är en kvinnofälla. Det är något jag funderat på länge när jag läst hennes artiklar om hur schysst det är att ha familj och att livet i kärnfamiljen är bättre än andra liv. Hur kan hon, som verkar så självständig och rak i offentligheten, stå ut med att ta allt ansvar hemma?

Nu gör hon en pudel och börjar plötsligt tala i förhärligande toner om hur fantastiskt livet som frånskild morsa skall bli, för hon kan beställa hem karlar som fäller träd åt henne och tvättar bilen, utan några känslomässiga bindningar.

Detta tas som ursäkt för att äktenskapet är skit, men är det egentligen äktenskapet som är felet. I den meningen att den består av två vuxna. Är det inte istället kommunikationen i familjen som är problemet och kanske stelbenta värderingar som lever kvar?

Slutligen är Skugge glad för att hennes karl har hittat en annan, som förmodligen kan ta hand om honom, och att hon är schysst begåvad och snygg. Vad är det för manssyn? Ser Skugge på honom som ett barn?

Diskussionen leder sedan till en konstig vinkel, där vänster- respektive högerpolitik hamnar i fokus. Vänstern gör inte ett skit, men det gör de enligt Schyman. Högern är bra för de har instiftat hushållsnära tjänster. På det finns ännu ingen replik.

Det enda man kan konstatera NU är att familjen offentlig, och dessutom erkänt politiserad. Så har det inte varit alla tider. Att politiseringen har erkänts, trots att staten sett till att vi ofta skaffar två barn med två års mellanrum. Det är bäst ekonomiskt.

Nu skall vi skaffa trädfällare (manlig) och städerska (kvinnlig) som vi betalar med skattade pengar. Det är jämställdhet och kvinnlig frigörelse enligt Skugge. Hon gör tom reklam för två firmor där man kan hyra män i sin artikel, genom länkar. Ingen reklam för kvinnliga städerskan, trots att denna sägs finnas.

Jag fattar inte Skugge, därför finns jag.
För jag har länkat min blogg på Newsmill..:D