"Att blogga är som att runka"

Igår satt jag och diskuterade att blogga och att göra en logga tillsammans med vännen Fredrik. Detta kom vi fram till.



1) Att blogga är som att runka. Det hade en föreläsare han hade i USA sagt. Jag instämmer. Om man distanserar sig lite, upptäcker man att det är ett grundläggande behov som skall tillfredställas, dvs att synas, och det sker i ensamhet. Sällan är det någons "runkande" som får större genomslag i andra medier, om personen redan inte gjort sig känd genom de sk. "gammelmedierna". Den korta tiden en genomsnittlig nu-skall-jag-dricka-en-cafe latte-bloggares tid rampljuset får ses som jämförbart med att någon smygkollat in genom ens fönster under den intima aktiviteten, och man inte vetat om det. De bloggar som kan överleva är förmodligen de med substans (tveksamt om denna har det) där t.ex. initierade personer skriver om områden som hardcore punk eller nitiskt gräver upp orättvisor och tveksamheter.

2) Apropå loggor tycker jag de används lite slafsigt. Det har blivit en slags hysteri kring att alla möjliga skall förnya sin logga. Speciellt om en verksamhet hamnat i klistret och fått kriskommunicera i flera månader för att inte totalt gå under opinionsmässigt och ekonomiskt. Lösning = ny logga och varumärke.

Motsvarigheten till detta hittar vi i fängelsemiljö, där personer som begått grova brott vilka renderat mycket hårda straff och blivit uppmärksammade i medierna, byter namn när de kommer ut från finkan. Exempelvis Juha Valjakkala som nu heter Nikita Joakim Fouganthine och Tony Olsson som numera går under namnet Tony Åke Byström. Vem kommer inte ihåg spionen Stig Bergling som vips blev Eugen Sandberg. En enkel slutsats: eftersom varje person nu anses skall vara ett varumärke, gör du bort dig totalt, byt namn (logga) och branda om dig.